HomeGripandet av en av Sveriges mest efterlysta brottslingar efter Interpol‑efterlysning
Aktuellt fall: Emin Muqa Kulic gripen i Spanien – EAW och Europol Most Wanted i praktiken
I augusti 2026 greps den 21-årige gängledaren Emin Muqa Kulic av spansk polis i Spanien. Kulic, som av svensk polis beskrivs som Mikael ”Greken” Tenezos högra hand inom Dalennätverket, fanns uppsatt på Europols ”Europe’s Most Wanted”-lista misstänkt för bland annat medhjälp till mord, mordförsök och grova vapenbrott.
Efter att ha hållit sig undan i utlandet (där myndigheterna tidigare trodde att han befanns sig i Mexiko) var han häktad i sin utevaro av svensk domstol. Svensk åklagare har nu begärt honom överlämnad till Sverige via en Europeisk arresteringsorder (EAW). Fallet utgör ett tydligt exempel på hur EAW-mekanismen tillämpas i praktiken när en efterlyst person lokaliseras inom EU.
💡 Vad är kopplingen mellan Europol och Interpol i detta fall?
Även om Emin Muqa Kulic var publicerad på Europols ”Most Wanted”-lista inom EU, var han samtidigt efterlyst globalt via Interpols Red Notice-system för att förhindra flykt utanför Europa (t.ex. till Mexiko).
Detta visar hur det internationella polissamarbetet fungerar i två skikt:
1. Regionellt inom EU via Europol och Europeisk arresteringsorder (EAW).
2. Globalt via Interpols databaser för att spärra gränser och flygplatser världen över.
Vad innebär det egentligen att vara ”Interpol-efterlyst”?
Att vara ”Interpol-efterlyst” är ett laddat begrepp, men sällan som på film. Det handlar inte om att Interpols egna agenter jagar någon, utan om ett sofistikerat system för internationellt polissamarbete.
Mer än bara en ”wanted”-affisch: Kärnan i systemet är oftast en Interpol Red Notice. Detta är en global begäran från ett lands nationella centralbyrå (NCB) till Interpols övriga 195 medlemsländer. Målet: lokalisera och tillfälligt frihetsberöva en person som är efterlyst för lagföring eller för att avtjäna ett straff. Men det är ingen internationell arresteringsorder. Varje land avgör självständigt vilket juridiskt värde de tillmäter en Red Notice.
Olika larm för olika syften: Utöver den röda efterlysningen finns flera olika typer av Interpol-meddelanden. En ”diffusion” är ett exempel – en mindre formell, direkt begäran mellan länder som inte behöver granskas av Interpols generalsekretariat. Oavsett typ måste dock alla efterlysningar följa Interpols strikta regelverk. Artikel 3 i konstitutionen är glasklar: det är strängt förbjudet att använda systemet för ärenden av politisk, militär, religiös eller rasistisk karaktär.
Vem gör vad? Interpol har inga egna poliser som gör gripanden. Organisationens roll är att administrera informationssystemen. I Sverige är det Polismyndighetens Enhet för internationellt polissamarbete (IPO) som agerar NCB och hanterar flödet. När ett larm ger en träff är det alltid svensk polis på fältet som agerar.
Hur går ett gripande till när en efterlyst person hittas i Sverige?
Från det att en internationellt efterlyst person identifieras i Sverige till ett formellt frihetsberövande följer processen en strikt rättslig ordning.
Från larm till insats: När svensk polis, tull eller kustbevakning får en träff – antingen via en Red Notice i Interpols databas eller en spärrpost i Schengens informationssystem (SIS) – drar maskineriet igång. Personen kan då gripas med stöd av den utländska begäran. Den gripande myndigheten kontaktar omedelbart IPO för att verifiera efterlysningen och få nödvändigt underlag.
Åklagarens centrala roll: Direkt efter gripandet tar en svensk åklagare över, ofta från Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet. Denna måste skyndsamt besluta om personen ska anhållas. Om ett anhållningsbeslut fattas, har åklagaren som mest till den tredje dagen efter anhållandet på sig att lämna in en häktningsframställan till tingsrätten. Missas den tidsfristen måste personen omedelbart släppas.
Domstolens prövning: Vid häktningsförhandlingen avgör tingsrätten om förutsättningarna för ett fortsatt frihetsberövande är uppfyllda enligt svensk lag. Samtidigt startar den formella processen för utlämning eller, inom EU, överlämnande. Domstolen granskar om den utländska begäran uppfyller kraven i relevant lagstiftning, som lagen om europeisk arresteringsorder.
Vilka system använder polisen för att jaga brottslingar över gränserna?
Jakten på internationellt efterlysta bygger på ett samspel mellan flera digitala system. Inom EU är Schengens informationssystem (SIS) och den europeiska arresteringsordern (EAW) centrala, medan Interpol erbjuder en global räckvidd.
Europas digitala anslagstavla: Schengen Information System (SIS): SIS är EU:s mest använda system för informationsutbyte inom säkerhet och gränskontroll. Enligt förordning (EG) nr 1987/2006 kan ett land registrera en spärrpost (alert) på en person efterlyst för att gripas. Ofta är den kopplad till en europeisk arresteringsorder, vilket innebär att personen omedelbart flaggas vid en gränskontroll eller poliskontroll i ett annat Schengenland.
Snabbspår inom EU: Den Europeiska Arresteringsordern (EAW): Den europeiska arresteringsordern bygger på principen om ömsesidigt erkännande mellan EU-länders rättssystem. Den ersätter de sega, traditionella utlämningsförfarandena. Rambeslutet 2002/584/RIF sätter strikta tidsgränser: ett beslut om överlämnande ska i normalfallet fattas inom 60 dagar från gripandet.
Globalt nät vs. Europeiskt samarbete: De olika systemen kompletterar varandra. Interpols system är administrativt och globalt. EU:s verktyg (SIS och EAW) är juridiskt bindande och djupt integrerade. En svensk efterlysning för ett grovt brott leder därför ofta till att en person blir efterlyst både via en EAW i SIS (för EU) och en Red Notice via Interpol (för resten av världen). Resultatet är ett finmaskigt nät som gör det svårt att gömma sig.
Hur fungerar en europeisk arresteringsorder?
En europeisk arresteringsorder (EAW) är ett rättsligt beslut från en domstol eller åklagare i ett EU-land. Den kräver att ett annat EU-land griper och överlämnar en person, antingen för rättegång eller för att avtjäna ett fängelsestraff. För att utfärda en EAW för lagföring måste brottet kunna ge minst 12 månaders fängelse. För verkställighet av en befintlig dom måste straffet vara minst 4 månader. Processen är betydligt snabbare än traditionell utlämning tack vare förtroendet mellan medlemsstaternas rättssystem.
Finns det skydd mot felaktiga efterlysningar?
Ja, det finns flera skyddsmekanismer för att förhindra missbruk av efterlysningssystem och värna individers rättigheter. Både hur Interpol fungerar och EU-rätten har inbyggda spärrar.
Mänskliga rättigheter som skyddsnät: Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (EKMR) sätter tydliga gränser. I fallet Khelili mot Schweiz slog Europadomstolen fast att felaktig eller oproportionerligt lång lagring av data i system som SIS kan kränka artikel 8 (rätten till privatliv). Domen visar att stater har en skyldighet att hålla informationen i systemen korrekt och relevant.
Rätten till en rättvis prövning: Ett annat fall, M.K. mot Frankrike, belyser vikten av artikel 5 i EKMR (rätten till frihet och säkerhet). Europadomstolen fastslog att ett frihetsberövande baserat på en Interpol-efterlysning måste vara lagligt, förutsebart och skydda mot godtycke. Den frihetsberövade måste få sin sak prövad i domstol utan dröjsmål – en central princip som svensk rätt följer genom kravet på en snabb häktningsförhandling.
Granskning och radering av data: En person som anser sig vara felaktigt efterlyst kan begära att informationen raderas. Hos Interpol hanteras sådana ärenden av en oberoende kommission, ”Commission for the Control of INTERPOL’s Files (CCF)”. Detta är en avgörande mekanism för att rätta till fel, särskilt när efterlysningar misstänks ha politiska motiv, vilket strider mot Interpols egna regler. En begäran till CCF prövas normalt inom 90 dagar, vilket innebär att man bör planera för att en felaktig efterlysning kan påverka resor och affärer i minst tre till fyra månader. Även inom EU har individer rätt att få tillgång till och korrigera felaktiga SIS-uppgifter. Misstänker du att du är efterlyst är det viktigt att förstå vad man ska göra om Interpol letar efter en.
⚠️ Tiden är avgörande — varje dag räknas
Få en kostnadsfri bedömning av ditt ärende
Vårt team är specialiserat på ärenden med internationell anknytning. Vi granskar tillämpliga avtal, bedömer riskerna och tar fram en handlingsplan.
🔒 Konfidentiellt · Svar inom 24 h · Utan förpliktelser
Vanliga frågor om Interpol och internationella efterlysningar
Kan man se vem som är efterlyst av Interpol?
Både ja och nej. Interpol publicerar en liten del av sina Red Notices öppet på sin webbplats. Det sker dock bara om landet som utfärdat efterlysningen samtycker, oftast i hopp om att få hjälp från allmänheten. De allra flesta efterlysningar är hemliga och bara tillgängliga för brottsbekämpande myndigheter.
Hur länge är man efterlyst internationellt?
En Red Notice från Interpol är normalt giltig i fem år. Därefter kan den förnyas om landet som begärde den fortfarande söker personen och kan motivera varför. Även en spärrpost i Schengens informationssystem (SIS) har en begränsad giltighetstid som kan förlängas. En efterlysning tas bort om personen grips, brottet preskriberas, eller om det begärande landet drar tillbaka sin efterlysning.
